NU börjar det!

Salam Aleyküm!!

Nu börjar det!! I söndags var jag och hälsade på hos några tjejer som bor i ett sk Dershane. Nu ska jag en gång för alla tydligt och bra förklara vart jag ska bo för jag förstår att det råder mycket förvirring kring det här med "religiöst boende". Vilket är förståeligt för jag hade också bara en vag aning om vad det kunde handla om. Ett dershane är som ett muslimskt kollektiv kan man säga. Man bor ihop och följer ett schema med fasta bönetider, studietider, mat- och sovtider. Fokuset ligger på att lära sig om sin tro och i just det här kollektivet studerar man en man som heter Nursi och hans böcker för att lättare förstå Koranen och Islam.

Så i söndags tog de emot mig med en sådan värme att jag kände direkt att jag ville stanna. De visade mig in till själva Dershane:t, studierummet och det var så vackert. Inget överdåd, allt i sin enkelhet men det strålade liksom om rummet. Enkla soffor längs med väggarna, en stor turkisk matta i mitten och så några små bänkar vid gemensamma studietillfällen. Och så bokhyllan såklart... Full med röda inbundna böcker med vacker guldskrift på utsidan. Nursi's Risale i Nur-samling. Än så länge kan jag inte förstå dem på turkiska men Inshallah kommer det en dag då jag kan läsa dem på originalspråket. Än så länge får jag klara mig med den engelska översättningen.

Så satte vi oss och började prata, och efter ett tag tog en av tjejerna fram en bönematta och började be. Så enkelt liksom. Och då såg jag vardagen där. Allt är centrerat kring Gud och livet är organiserat kring bönetiderna. Därför fanns allt också lättillgängligt för dessa tillfällen. Den stora öppna ytan i dershanet med den stora vackra mattan tjänstgör helt enkelt som böneplats där man snabbt ska kunna bre ut sin matta och be. Jag kände den där välbekanta känslan: Jag vill vara en del av det här. Men lika snabbt tänkte jag bort den för att inte bli besviken. Det kan väl inte vara så enkelt att jag kan få bor här bara sådär?

Det blev en underbar dag och jag lärde mig såå mycket! Flickorna noterade att jag bad som den Islamiska skolan Shafi och de frågade om jag var Shafi. Eh.. nä, det tror jag inte sa jag och då gick det upp för mig! I somras när jag blev muslim sökte jag på internet hur man ber och lärde mig första bästa. Det visade sig att jag fått tag i en Shafi-beskrivning. Så himla komiskt! Tjejerna berättade för mig att Shafi är vanligt ute i byarna i östra Turkiet då det är en mer strikt skola av Islam. Hanafi är vanligare i städerna. T ex är det så att om du gjort din tvagning inför bön och sedan råkar röra någon av motsatt kön så upphör den rituella renheten. I städerna blir ju det här lite svårt eftersom män och kvinnor ständigt stöter ihop med varandra så därför är Hanafi lite mer "liberal". Så det var bara att lära om. Eller snarare ta bort en del saker som jag gjorde extra i bönen, t ex att ta upp händerna till öronen varje gång man säger Allahu Akbar och att säga Rabbighfirli två gånger under sittningen. Sedan fick jag lära mig hur man ställer sig upp rätt också och Gud vad jag önskar att jag hade vetat det redan i somras så jag kunde ha övat hela hösten. För det är svårt alltså! Från knästående går man direkt upp till huk och därefter direkt till stående. Jag tappar antingen balansen eller så trampar jag på kjolen så den åker ner. Så det blir till att hitta en kjol som funkar för dessa tillfällen. Men det fina är att när man gör allting korrekt, helt enligt ritualen så känns bönen mer i hela kroppen. Man känner att man tar den på allvar och det blir verkligen ett fint resultat. Sen lärde jag mig också vilka Sunnahböner som tillhör varje obligatorisk bön. Profeten Muhammeds (SAW) handlingar kallas Sunnah och därför är de väldigt viktiga i en Sunnimuslims liv, vilket jag alltså är. Profeten Muhammed (SAW) bad alltid några extra Rak'ah (bönecykler) utöver de obligatoriska och det är alltså dessa jag lärde mig. Det är så skönt att be dessa för det utökar ju bönetillfället och man kommer djupare in i meditation märkte jag.

Så vi åt, drack te, hade en föreläsning om vad Imaan (tro) är och vad som gör att vi kan stärka vår Imaan och pratade. Jag var så avslappnad och trygg att jag ville gäspa konstant. :) Här ville jag vara. Det var exakt ett sådant här boende jag hade tänkt mig. Men de pratade om Ankara och Bursa att det kanske skulle vara bättre för att de förstår engelska bättre där och jag kände lite besviket att det inte skulle bli här. Efter ha kommit hem funderade jag mycket och länge och kände att är det inte superbra för mig att bo där det inte finns tillgång till engelska just för att börja pusha mig själv att verkligen använda min turkiska. Jo, så jag skrev ett mail och verkligen uttryckte min entusiasm för stället och att det kan bara vara till fördel att tjejerna inte kan engelska. Och idag kom svaret. De tar gladeligen emot mig. Alhamdulillah! Jag fick tårar i ögonen och kunde inte tro det var sant. Jag skulle packa för en lång tids vistelse och var välkommen redan imorgon. Så nu börjar det.. Jag är så spänd av förväntan. Helt nya rutiner väntar. Upp kl 04.00 för första bönen. Sova, äta, be tillsammans. En helt ny utmaning. En ny utveckling tar sin början från och med här tror jag. En utveckling mot en bättre människa och muslim, Inhsallah!

Salam!