Hälsningar från Ankara

Selam aleyküm!

Jag har många gånger sagt att det råder magi i Istanbul och när jag är här händer det ofta mystiska saker som inte går att förklara rent logiskt eller rationellt. Som när man lyckas ta samma buss som en gammal klasskamrat från Carlforsska och hon ropar ens namn på Taksimtorget där ungefär 2 miljoner människor går varje dag. Eller när man åker till staden för en enda helg och ögonblicket man ska gå av färjan till en av öarna känner hur någon knackar en på ryggen och upptäcker att där står en gammal klassis från språkresan. I en stad med runt 18 miljoner invånare, hur är det möjligt? Jo, jag är nu helt säker på Vem det är som styr för det har inte hänt bara en eller två gånger.

Så... under en tid har jag försökt att få börja på TEFL-kursen igen för att kunna avsluta certifikatet men första gången fick jag reda på att dershanet i Pendik kunde ta emot mig så då sköt jag på det. Nu ville jag åter börja men det fanns inte plats förrän helt säkert den 21:a maj och kanske kanske tidigare ifall någon hoppade av. Igår fick jag ett mail från koordinatorn som meddelar mig att en person hoppat av på kursen som startade i måndags, så ville jag hoppa på den direkt månntro? JA! Självklart, var svaret. När jag idag skummade igenom sidorna såg jag att vår instruktör har ett turkiskt namn och tänkte bara att det var ju ett sammanträffande (även fast jag inte riktigt tror på sammanträffanden längre men hur som helst finns det ju många med turkisk bakgrund över hela världen så det var ju inte världens konstigaste grej). I alla fall så mailade hon mig och gav feedback på första inlämningsuppgiften och då passade jag på att fråga om hon var turkiska och då får jag tillbaka som svar: Jag är ingift turkiska och bytte namn när jag bytte religion.
..........................................
Alltså, vänta här nu... är det möjligt? Jag läste om meningen 10 gånger, sedan frågade jag Tania om det verkligen kunde vara så som jag tolkade det och hon svarade att det kunde inte vara klarare än att hon konverterat till Islam hon med. Två konverterade muslimer, på samma kurs på ett amerikanskt språkinstitut. Kan jag säga annat än Allahu Akbar? :) Jag måste erkänna att jag grubblat ganska mycket över hur mycket jag skulle skriva om mig själv och min religion som presentation och hur jag skulle kunna ladda upp en bild på mig i Hijab, vilka frågor skulle det väcka. Och så visar det sig att det bara är mina fördomar och konstiga tankar om att jag på något vis skulle vara den enda konverterade muslimen i hela västvärlden. Jag tror Gud har humor, vad tror ni? :)

I alla fall så är det ju helt perfekt att TEFL-kursen är igång igen vilket betyder att jag innan juli kan vara färdigcertifierad. Nu ligger närmast att hitta en praktikplats som tar emot kvinnor med Hijab och där tror jag min kontakt vid Istanbul Science and Culture Foundation kan vara till stor hjälp. Han kände visst till någon mindre skola under English Time som tog emot muslimska lärare. Vi får se hur det går, ska våga maila och fråga i alla fall.

Just nu befinner jag mig alltså i Ankara och spenderar några dagar hos Tatiana. Åh jag trivs så bra! Igår flanerade vi i Kizilay, själva centrum, och jag fick mig en nostalgitripp. Men eftersom allt var så otroligt jobbigt på den tiden så njöt jag desto mer den här gången när jag känner mig trygg och lugn och jag kunde verkligen se det fina med Ankara. Det är en otroligt välordnad och fräsch stad och jag uppskattade det verkligen med tanke på allt kaos som råder i Istanbul. Idag gick vi till Kurtulus-parken och tog en lång och snabb promenad och sedan gymmade vi på ett sådant där offentligt gym som ofta finns i anslutning till parkerna i Turkiet. Jag gillar verkligen hur parkerna är utformade här för motion. De har sådana där mjuka löparbanor som är superbekväma att gå och springa på och det är alltid mycket folk överallt så man behöver inte känna sig otrygg. Det var helt underbart, Elhamdülillah! Efter att ha suttit så mycket i två månader var det exakt vad kroppen behövde! Har bestämt mig för att åka in ofta och fortsätta motionerandet efter att jag flyttat till dershanet. Det är nödvändigt! som farfar skulle sagt på sitt sätt. På vägen hem visade Tania mig att syrénbuskarna blommar och när jag doftade på dem utbrast jag: Det här är juni, skolavslutningar och min pappas födelsedag! Kan inte förstå hur snabbt det har gått den här våren. Vi har 25 grader på dagarna och när jag kom i onsdagskväll kl nio var det 20. Så allt exploderar nu. Har till och med börjat se blad på vinrankorna.
Ta hand om er alla, skickar tusen kramar och massor av kärlek! Grattis i förskott Filip, du blir stora killen nu, kommer nog inte att känna igen dig när vi ses nästa gång! Ha en riktigt fin födelsedag, jag tänker på dig och önskar dig allt gott!
Vi hörs snart igen!

Salam.